Liljevachls Vårsalong

*****************************

Värket heter 225. dimman och gjordes av Alena Törnberg. 

När jag först öppnade Liljecachls Vårsalong hemsida så vare den här bilden minna ögon fastna för direkt. Asså när jag såg den här bilden så var mina första intryck 

''Wow den här bilden var verkligen häftig'' det var mina första intryck av bilden. Det jag gillar är att det är en kvinna med i bilden det gör den mer vacker än om en kille skulle stå där istället. 

På något sätt får jag känslan av att hon värkar mer självständig när hon står i sitt eget moln av tankar utan att någon har något att säga till om. Hon gör som hon vill utan att ta in allt kommentarer om att hon inte kan. Hon isolerar ut alla negativt och kör på det hon känner för och vill.

Om man jämför med den här bilden som Alexander Creutz har gjort så finns det ingen självständighet. I den här bilden så blir bara en kvinna ner tryckt av en annan man säker hennes make. Jag tycker det ser ut som att hon blir stryp och fathållen och inte lika fri som hon i bilden ovanför.  

 Jag tolka det också som att alla ens tankar hindrar än a se vad som verkligen står framför henne. T.ex. om man har fått höra massa dåliga saker om en viss person så man går fullt ut på sinna tankar som man har byggt upp på vad andra har sagt om hen. Istället för att verkligen tänka nytt och inte vara så förblindad över vad andra har sagt om hen.

nä jag vet inte något som jag tycker mindre om i verket. Jag tycker den är bra som den är och inget behövs ändras.      

Det jag tror konstnären försöker få fram är att det är dina förfäder som talar till dig. Det jag menar är att dom människor du har förlorat alltid finns kvar i ditt hjärta och du kan drömma om dom ibland i dina drömmar. För om man gick in i molnet så kunde man höra massa röster som gav dig positiva råd T.ex. fortsätt kämpa allt ordnar sig. Typ som om det var dina skyddsänglar som att i molnet och gav dig goda råd och skydda dig från allt det onda.